I trygghetens tidevarv

Ibland kan man nästan känna på sig att något kommer att gå fel eller skapa order. Det är lite som en sorts grumlig känsla i maggropen. Kanske har vi ett sjätte sinne trots allt?

Trots allt hör man då och då om folk vars intuition faktiskt har räddat dem från händelser som kunde ha slutat riktigt illa. Något i dem nästan meddelade dem om att undvika vissa platser eller människor – och så klarade de sig från en mindre eller större katastrof.
Häftigt är det i varje fall.

Samtidigt är det ju så att vissa svåra händelser också formar oss som människor – till det bättre. Det är motgångarna i livet som skapar den där friktionen som skapar spänning och drivkraften som för oss framåt. Skulle allt bara vara smooth samling så hade det faktiskt inte varit särskilt kul. Bekvämt, förvisso, men i längden hade vi blivit uttråkade om inte något oväntat skulle hända.

Det är bara att tänka på hur det är när du spelar brädspel. Skulle inte de andra spelarna och händelser i spelet finnas där så skulle det oftast vara trist. Då behöver man ju faktiskt inte spela. Det är kampen som skapar spänningen.

Vi lever också i en värld där de vardagliga ”småkatastroferna” dämpas av det samarbete och de tjänster som vi människor har utvecklat. Skulle till exempel bilen bryta ihop under semestern så går det trots allt att få tag i bilbärgning. 
Dina planer får förstås modifieras så att de passar den nya situationen, men det är inte som om att du lämnas i det vilda utan någon hjälp.

Fundera gärna öve våra förfäder som inte hade några garantier alls på att de skulle överleva när de utforskade den värld som fanns kring dem. I jämförelse med dem lever vi nästan i en vadderad värld. De flesta av oss klarar sig utan några större faror, livet igenom.